Att våga leva livet fullt ut

Imorse då jag satt i bilen på väg upp till Umeå så lyssnade jag på Ola Skinnarmo som var gäst lokal fyrans morgonstudio. Man pratade en hel del om äventyr, självklart, och vad som driver vissa till att göra det som i andras ögon kan te sig helt vansinnigt.

Han hade kommit till en punkt i livet då han insåg att han måste ta alla tillfällen som ges och skapa möjligheter till att leva livet fullt ut. Och att ta fram modet att våga göra det. För som han sa, man kan göra farliga saker säkra. Så han levde.....trots att det ibland är farligt.

Tänkte på min M, som lever livet och som törs. Som har modet.

Hon har gjort saker som har näst intill skrämt henne till döds.... innan..... efteråt har det bara varit total lycka. Hon har sprungit utför bergen i Chile och skydivat, hon har dykt bland hajar i Australien och hon har hoppat canyon swing på Nya Zeeland, hon har gått vilse i djungeln på Bali,hon har trotsat sina rädslor och istället fått upplevelser för livet. Hon lever livet fullt ut i allt hon gör.

När tappar man modet att våga?

Jag är numera lite rädd för allt.
Allt från att bli ensam till att köra över Höga kusten bron (som jag alltid känner grymt obehag över...gjort det idag x 2). Men jag skulle vilja vara fylld av mod våga gå utanför min bekväma comfortzon, där allt är lite småtryggt och varmt och där inget farligt kan hända. Ta ett steg utanför och verkligen göra nåt riktigt galet.

Men inte sånt som Ola S, inte frysa i 55 minus grader ute på en is som ter sig oändlig och inte falla ner i en 25 m djup glaciär spricka och inte sova i totalt mörker och kissa i en saftflaska i en trång sovsäck.