Packat och klart

Ibland funderar jag. På hur länge jag ska orka, varje vecka, månad ut och månad in. Packa väskan för ett par, tre dagars bortavaro, jobba, komma hem, packa ur, tvätta, förbereda ny packning.

Ibland känns det som om jag lever mitt liv i bilen och i kappsäck.

Förmodligen skulle känslan vara annorlunda om jag hade det som den första tiden då jag började jobba med detta, för snart 11 år sedan. Då hade jag ett eget boende i Sthlm som företaget stod för och jag hade på nåt vis ett eget liv där nere på plats. Kunde lämna saker efter mig, ha mat kvar i kylskåpet, kunde kliva upp vilken tid jag ville eller lägga mig sent utan att behöva ta hänsyn till andra.

Nu bor jag inneboende de nätter jag sover i Sthlm, och för det mesta är det ok men jag känner hela tiden att jag anpassar mig väldigt mycket utifrån deras rutiner och vanor. Jag känner ju familjen väldigt väl och borde egentligen känna mig lite "friare" än vad jag gör men deras liv går på nåt vis före mitt och jag kommer lite i andra hand vad gäller turordning till duschen, tv tittande och frukostbordet.......

Att vara borta som jag är innebär ju också att man tappar väldigt mycket av sin fritid, sin egentid då man faktiskt kan umgås med vänner och göra saker.

Men, det är självvalt, och jag får göra det bästa av min arbetssituation. Och ikväll innebär det hyfsat tidigt sänggående och klockan på 04.15, för senast kvart över fem måste jag sitta i bilen för att vara på SÖS till senast halv tio.