Möte

>> lördag 24 oktober 2009

Kom nyss hem, mötte B i trappan och vi pratade en stund.
Och jag förbannar mig själv över att han ännu berör mig och jag stör mig på det för jag vill att han ska försvinna helt ur mitt huvud.

Han är upptagen sedan snart ett år tillbaka, vi har inte sovit en natt tillsammans på 10 månader och jag tror till 100% att han älskar den han träffar nu men ändå så finns något där som jag inte kan komma ifrån. Det är hans sätt att prata med mig, hans sätt att se på mig och hur han håller om mig, om än i en flyktig kram.

Jag har varit med om en sån här period tidigare, då han träffade något under över ett halvår, sedan föll han tillbaka till mig. Nu räknar jag veckorna som går och för varje vecka så tycker jag att han bleknar i mitt minne och jag tycker att det är bra för jag har så länge velat komma bort från det vi haft och jag tycker nu att vi är på god väg. Jag vill inte att det avstånd vi har till varandra nu ska minska igen....jag vill att det ska öka än mer.

Vi har känt varandra i i 7 år nu, vi har setts då vi haft lust under nästan hela den tiden och jag har bott vägg i vägg med honom de senaste 5 åren vilket självklart komplicerat saken. Jag tycker om honom men vill inte ha ett förhållande med honom, jag vill fortsätta att ha kvar honom som vän och så vill även han men vi har svårt att finna en vettig väg dit. Förmodligen för att vi skapat ett beroende för varandra som vi kanske själva inte ser.

Fasiken.......

Och sedan en tid så har han skickat några mess som jag inte varit beredd på och nu sågs vi, för första gången på en evighet då jag försökt undvika honom. Och han "suger" tag i mig och berör mig och jag vill bara blunda och fly.

Jag måste verkligen flytta........

4 kommentarer:

Anne-Sofie 25 oktober 2009 kl. 00:47  

En jobbig situation..flytta är nog ett måste tror jag med..

Gonattkram;-)

Anonym 25 oktober 2009 kl. 08:56  

Är det så lätt? Att bara flytta, bara så där!! **knäpper med fingrarna**
:-)

Cayenne 25 oktober 2009 kl. 09:30  

Anne-Sofie, det har varit jobbigt i perioder men vi har alltid haft något mellan oss som gjort det svårt att inte ses, trots att vi träffat andra under tiden och trots att det egentligen inte är kärlek mellan oss...

Cayenne 25 oktober 2009 kl. 09:33  

Nej, Fjäderlös, det är inte lätt men det stärker mitt beslut om att vilja flytta och köpa mig ett hus för det saknar jag sedan jag sålde mitt för 5 år sedan. Och...det är enda sättet för oss att sluta ses och skapa oss nya liv...ifrån varandra. Det är komplicerat och det är en lång historia med händelser som för alltid på ett vis gjort oss bundna till varandra, vare sig vi vill eller inte men det kan blekna med tiden.

Skicka en kommentar

Tack för besöket

  © Free Blogger Templates Wild Birds by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP