En liten återhämtningspaus
>> fredag 6 november 2009
Väljer att ta en liten paus från bloggandet i helgen.
Under gårdagskvällen så var jag med i en bilolycka en bit utanför Uppsala, på väg norrut.
I spöregn och på nattsvart motorväg så börjar en bil en omkörning av mig och precis jämsides med mig får han möte, i sitt eget fält, i 110-120 km/tim. För att undvika frontalkrock så väljer han att tvärbromsa och tanken var att han skulle försöka hinna in bakom mig, men det gör han inte, utan han tar med mig på väg in och kör in i sidan på mig gånger två i hög hastighet
Bilen vi mötte i vårt körfält försvann och trots att polisen skickade ut patrull direkt så såg man inte skymten av honom mer, trots att flera bilister ringde in om ett fordon som i hög gastighet körde på fel sida motorvägen.
Självklart var vi oerhört skärrade och i spöregn på darriga ben tog polisen alla uppgifter och fotade skadorna på båda bilarna och just då så kände jag mig ganska ok men det gick snart över och panikattacken om vad som hade kunnat hända om det gått riktigt illa tog vid. Poliserna sa att vi hade haft änglavakt, att det var ett under att vi stod där på våra ben.
Och man inser att livet handlar om sekunder.
Jag hamnade på akademiska i Uppsala då bröstkorg och nacke hade fått sig en knäck.
Är nu hemma, darrig, chockad och oerhört instabil (gråter mest) men glad ändå över hans rådiga tanke om tvärbromsning, annars hade han suttit front mot front och jag hade hamnat med min bil mitt i.
Önskar er alla en fin helg....
19 kommentarer:
Oj, så otäckt.
Hoppas att du blir bra i snart och att du får vila ordentligt.
Tänker på dig.
Kram
Hej Cayennne
Fy vad vad otäckt. Förstår att du är skärrad.
Var glad att du lever. Försök att ta det lugnt men förstår att det är lättare sagt en gjort..
Chocken kommer ju alltid efteråt,,stackars dig
Massor av styrkekramar
Kojiki
Herregud! Det är min spontana kommentar. Ta hand om dig och krya på dig. Det är är hemska saker att råka ut för!
Men vilken änglatur du hade, tänk att "idioter" alltid skall åsamka andra skador medan de själva klarar sig helt! Sköt om dig nu. Du vet att det viktigaste nu är att du sätter dig bakom ratten och kör, även om bara en kort runda?
Ta hand om dig. Varma kramar skickas med express fart!
Ojoj Cayenne...kramar om dig hårt och länge...håller kvar mina armar om dig så länge du behöver dem.
Anne-Sofie.
Hej Cayenne!
Först vill jag skicka styrkekramar till dej
Sen håller jag med TigrisPredikantan,att det du måste
göra för inte vara rädd för att köra bil är att sätta dej bakom ratten ganska snart.
Hoppas det stannar vid detta så det inte blir någon följd av nacken och bröstet.
Ta väl hand om dej.
Kramar.
Fjäderlös, tack för omtanken...
Kojiki, tack för dina ord. Och ja, chocken kommer senare, och med ganska stor kraft också för då tänker man väldigt mycket på "tänk om"...
Kram
Kaiza, tack, jag ska bara ta ta hand om mig och ikväll ska andra få roa mig att tänka på annat.
Tigris, det lustiga är att vi precis hade pratat om andras vårdslöshet på jobbet samma dag, och så händer det mig några timmar senare.
Och jag har kört efteråt. Jag körde hela 38 mil hem från Sthlm igår för det var min enda chans att övervinna den rädsla jag hade då.
Ha det gott...
Anne-Sofie, det känns verkligen skönt att det finns bloggvänner som bryr sig, glad för det för även om man har sina vänner och familj irl så får man ju en viss kamratskap även här som visar att människan i grunden är god och bryr sig...
Jag behåller dina armar lite under dagen för det går lite upp och ner här även om jag känner mig mer stabil efter en natts sömn nu.
Tack för din värme...
Agath, tack för styrkekramar, de behövdes som mest igår då jag blev ensam här hemma och tankarna ramlade över mig.
kram
Oj - igår satt jag och pratade om professorn som uppfanna krockkuddens elektronik (finländare) - och att bilbältet är en svensk uppfinning vet väl de flesta nu.
Du är en tuff kvinna, men skalet är ju inte tjockare för det. Det har ingen betydelse hur försiktig man är själv - det kan hända olyckor i alla fall. Mvh LW
Otäckt värre. Att möta en bil som kör på fel sida på motorvägen är sånt man drömmer mardrömmar om. Ta hand om dig och hoppas att du mår bra igen snart.
LW, spelar nog ingen roll som du skrive rom man är tuff eller ej, sånt här kan man inte värja sig från, bara hoppas att man har turen med sig.
Peter, tack för tanken. Och det var verkligen en mardröm, att det sedan avr bäcksvart asfalt som bara blänkte och reflekterade i billjusen plus spöregn gjorde ju situationen än värre....
Men den här gången gick det bra och jag kan bara hoppas att det inte händer igen.
Så hemskt!
Usch!
Glad att du skriver här nu.
En sekund och livet kan förändras.
Många varma och försiktiga kramar till dig.
Tack Ninacian, jag mår ganska bra nu, lite mörbultad bara men det går ju över. Kroppen i övrigt är ju intakt och det är jag otroligt glad för.
Vilken jävla tur du hade!!!!! Skönt.
/Maria
Skicka en kommentar