En ovanligt lång och trist helg

Av anledningar som de flesta av er vet så har jag haft ett långsamt tempo i helgen. Har knappt varit utanför dörren då lite ont har satt stopp för det men nu ikväll mår jag mycket bättre även om en viss röreslesmärta hindrar mig att göra vissa saker. Och tanken är att jag ska jobba i morgon.

Ska hämta ut en hyrbil i morgon och lämna nycklarna till min då den ska åtgärdas vad gäller plåtskador och bakfronten. Har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta men det spelar mindre roll. Har jobb hemmavid och lite runtomkring i veckan så jag slipper köra omkring alltför mycket. Veckan därpå är det Sthlm som gäller igen.

Tänkte lite på det där om liv och att död och liv kan handla om sekunder. Tänkte även på de som jag idag inte har någon kontakt med, bla mitt ex, M,s pappa. Om vår lilla strid, eller mest ofrivilliga okontakt som mest beror på hans nya då det är ett beslut som hon tagit och som gäller oss båda, dvs ingen kontakt mellan oss överhuvudtaget. Tänkte på hur han hade känt om det verkligen hade hänt mig något, hur han hade hanterat allt outtalat mellan oss som jag faktiskt vet finns där. Eftersom han alltid har velat mig gott här i livet så hade det förmodligen tagit honom ganska hårt. Så därför hoppas jag innerligt att vår tystnad snart upphävs.

Tänkte även på hur B hade reagerat. Och älskade J som alltid sett mig som den som brytt sig mest om honom. Hur hade han känt då han ännu, efter månader av löften, inte givit oss den chans som varit oss lovad. Och hur hade det gått för älskade dotter M? Och min mamma, och min syster som alltid på nåt vis sett efter mig.

När något sånt här händer så tänker man väldigt mycket på "tänk om" och "ifall att"....och man inser att livet är för kort för att leva med outredda saker, ord som aldrig blir sagda och "krig" som aldrig tar slut. Och jag är inte van att ha det så, jag är van att reda ut, prata och disskutera fram lösningar, inte lämna saker ogjorda aller osagda för jag  har alltid varit rädd att den chansen då ska gå mig förbi.

Trots en icke aktiv helg så är jag trött...... jag har funderat för mycket kanske