Solljus

Jag gillar att flyga den här årstiden.
Då allt är mörkt på marken, svart och grått och utan minsta lilla solstråle någonstans.
Men ovan molnen öppnar sig alltid en ny värld och jag slutar aldrig att förvånas över skillnaderna mellan mörker och ljuset trots samma tid.

I morse då vi lyfte från min stad på väg ner mot Göteborg så var det rådimma och extremt mörk och obehagligt körväder men direkt då vi skurit igenom molntäcket så blev horisonten röd och klarblå och man märker direkt hur ljuset påverkar en. Man blir glad, och man ler och man får ett stilla ro inombords.

Vi är inte gjorda att gå i mörker så länge som det innebär då man bor i den här delen av världen. Vi behöver mer ljus än vi tror för att må bra och att under flera månader knappt få se solljus gör ju människor deppade, det vet vi ju.

Så, jag önskar att fler kunde få komma ovanför molnen några gånger i månaden och insupa allt det vackra, ljuset, färgerna och solen som faktiskt finns där trots att vi inte tror det finns längre.
Jag är lyckligt lottad i den delen av mitt arbete, att jag får se det här fina som finns ovanför allt det grå.