Att vakna med ett dilemma

Det är inte bra, det gör att tankarna snurrar och får fritt spelrum och det orsakar att man skapar sig bilder som man tillåter slå rot i ens huvud. De blir bofasta och man kan inte "vräka" de troll som knackar därinne och enbart skapar oro.

Jag vet vad som kommer att hända och mitt ena jag jublar och känner glädje och mitt andra jag förbannar och förtränger och försöker mota bort.

Känner mig synsk.

Jag är svag, en vekling i såna här lägen och mitt kaxiga jag är som bortblåst, helt borttappat, begravt långt ner i mullen och jag ger det ingen chans  att komma till tals.

Å andra sidan finns det en liten pluspoäng i det hela, som gör att självförtroendet stiger lite, som gör att jag näst intill skulle vilja göra victory tecknet , yeah....I won...once again.

Återkommer....såvida jag inte går under jorden och ber mig själv att aldrig någonsin skriva en enda rad mer om detta.