Fick hissa vit flagg

Nära två veckors förkylning däckade till slut en tjurig norrlänning som mig.
Ibland måste man lyssna på kroppen vilket jag har väldigt svårt för men igår morse, då jag i praktiken helt ställt in mig på att ta flyget till Köpenhamn vid sju på morgonen, med packad väska och allt klart i övrigt så sa kroppen stopp!

Om man blir svettig av att duscha och blöder näsblod titt som tätt för att man snytit sönder varenda kärl i näsan, om man vaknar på natten av att man tror att man fått en hjärntumör men att det istället är svår huvudvärk och om man har svårt att fokusera på arbetet.....hallå, ge upp, kapitulera och bryt ihop och erkänn....DU ÄR SJUK !

Så jag krälade mig iväg till kontoret istället (bara för att jag liksom redan var i Sthlm) och jobbade fram till två tiden, sen körde jag hem, förutom en liten jobb avstickare i  Uppsala, och väl hemma vid sju så fullkomligt dök jag i säng och gjorde som jag borde ha gjort för en vecka sedan......gav upp.

Och jag tror jag tog rätt beslut, hade förmodligen ångrat halvt ihjäl mig idag om jag suttit på föreläsningar och vetat att klockan skulle hinna slå över midnatt innan jag var hemma hos mig inatt. För idag finns ingen stret kvar i kroppen, ingen energi alls.