Konstiga saker händer

I helgen har det inträffat en del underliga saker och den konstiga inträffade för en stund sedan.

För många år sedan, då jag levde ensam första gången och då jag ännu läste till sjuksyrra så började jag att dejta en kille som jag tyckte var otroligt läcker. Lång, med långt, oerhört vårdat hår som alltid hängde i en blank hästsvans. Inte speciellt manligt tycker en del men jag tyckte han var en gåva från Gud.

Dock inträffade en del saker som fick mig att fatta misstankar mot honom om att han inte mådde sådär jättebra plus att han var väldigt förtegen om sitt liv i stort och man fick liksom aldrig någons riktigt kläm på vem han egentligen var. Och det var väldigt frusterande.

Till slut så satt jag dock där med fakta och jag avslutad med honom.
Nåt år efter så ringde han och var ganska sänkt då han mamma avlidit och han var i desperat behov av hjälp med att tömma hennes lägenhet så jag ställde upp och det var en minst sagt traumatisk resa som ägde rum under några dagar.

Nu, typ 12 år senare ringer han mig.

För att tacka !

Och jag lovar, det tog minst fem minuter innan poletten ramlade ner för först hade jag ingen aning om vem jag snackade med.

Ibland förstår jag mig inte på folk. Han snackade som om allt var som varit, att vi då hade en relation  som brakade men det tycktes han ha glömt bort helt. Det kändes som om han var ute för att återskapa något och jag hade fullt upp att försöka hitta på undanflykter om att nej, han kan inte bo hos mig då han är i stan, och nej, det är nog inte så smart att pendla med mig mellan storstan och här, och nej, jag har nog inte så mycket tid för en fika då jag är i Sthlm (han flyttad dit för några år sedan).

Ja kära nån.......

Helgen i övrigt har innehållit champagendrinkar och italiensk mat, gråt, skratt och en hel del samtal och då är söndagen ännu ett oskrivet blad.

Och jag är jättetrött.....