Spänning

>> måndag 8 februari 2010

Började kolla på den nya serien Harper,s Island igår kväll som börjat på tv400 (missade den helt då den gick på 4,an tidigare) och burr....den var faktiskt riktigt bra. Två avsnitt på raken och jag hade kunnat sluka två till på direkten.

TV-serien handlar om en grupp familj och vänner som reser till en ö utanför Seattle för att fira ett bröllop och i varje avsnitt så mördas en eller flera människor och det är inte förrän i sista avsnittet som alla trådar knyts samman.

För varje nytt mord blir alla misstänkta på nytt, både bröllopsgästerna och de lokala invånarna och när det obevekliga slutet närmar sig och frågorna hopar sig står det också klart att offren är många men mördaren är ensam. Frågan är inte längre hur många som ska tvingas falla offer för mördaren utan vilka få som ska lyckas överleva.

Serien har tydligen blivit en riktig snackis, så som Lost blev ungefär, där alla funderar om vem som gjort det eller det och vem som ska mörda vem eller vem som blir nästa byte. Jag kommer i alla fall att sitta klistrad framför tv,n vid varje avsnitt.



4 kommentarer:

Anonym 8 februari 2010 kl. 19:06  

Åh den känner jag till. Tv-serier är bland det bästa som finns. Tur att det finns så många. /anten

Cayenne 8 februari 2010 kl. 21:07  

Ja men det känns som om det finns för många för att hinan se allt man vill....man ahr ju ett liv utanför tv,n med....

nono 10 februari 2010 kl. 16:17  

Den RV-serien har jag missat totalt.
Verkar som om jag borde kolla den nu då. Tack för tipset.

Du Cayenne.
Varje gång jag går in på din blogg här så ser jag ditt foto på dig och jag reagerar varenda gång, för faktum är att du påminner om ett par foton jag har på min mamma som ung. Ni är träffande lika faktiskt.

Du ska veta då att hon var vacker som en dag i sin ungdom, Hon såg ut som en filmstjärna på den tiden.

Det är en mycket angenäm upplevelse alltså att besöka din blogg med andra ord. (Av fler än den orsaken förstås)

Kram fina vännen.

Anonym 10 februari 2010 kl. 21:21  

Ninacian, tack, det var otroligt fint sagt av dig. Alla har ju en dubbelgångare och jag ahr fått höra att jag varit lik många. I min ungdom, typ som 16-17 åring fick jag höra av en pojkvän att jag var en kopia av en ung Annefrid Lyngstad...nja, jag vet inte det ja....

Cayenne

Skicka en kommentar

Tack för besöket

  © Free Blogger Templates Wild Birds by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP